Att skaffa råtta

Skaffa inte en råtta. Skaffa minst två!
Råttor är nämligen sociala flockdjur som alltid ska ha en kompis av samma kön annars slutar det med att du får en väldigt olycklig liten råtta. Det är dessutom lag på att inte hålla en råtta ensam. Samma sak gäller för övrigt alla flocklevande smådjur. En råtta blir dessutom lättare tam om den hålls med andra då den får förstärkt självförtroende.

Råttor är ett lättskötta djur som inte ställer så stora krav på dig som ägare annat än att du ägnar tid åt dem, låter dem komma ut och springa lösa och får annan stimulans. Med lite tid och umgänge får du snart små fina vänner. De blir otroligt tama och personliga. Lyckligast är råttorna om de får vara med och se vad du gör. Man skulle kunna jämföra dem med små hundar, för med träning kan de faktiskt lära sig att komma när du ropar och lära sig trix.

Innan du skaffar råttor bör du ha skaffat bur och mat.

Var hittar du råttor?

Köp gärna från en uppfödare. Djuraffärer har generellt dåliga kunskaper om råttors skötsel och deras råttor kommer oftast från grossister som inte avlar kontrollerat, eller från privata tjuvparningar. En fördel med råttor från uppfödare är att de råttorna normalt är hanterade dagligen och därmed vana vid människor och tamare än råttor som bara suttit i en bur med andra råttor.

Hos Svenska Råttsällskapet (SRS) finns en lista på registrerade uppfödare. Det finns även många uppfödare som inte är registrerade. Fråga gärna den uppfödare du vänder dig till om den följer SRS uppfödarrekommendationer.

Ett annat alternativ är Råtthjälpen som jobbar med att försöka placera om råttor som tidigare ägare inte kunnat ha kvar. De råttornas bakgrund kan visserligen ofta vara lika dålig som råttor från djuraffärer, men råttorna är vuxna och har bedömts och kontrollerats av råttkunnigt folk. Skaffar man en råtta från Råtthjälpen är det också lättare att få bra hjälp och stöd än om man köper från en djuraffär.

R8wiki har också en egen lista över uppfödare. Listan är öppen för alla som vill vara med och anger den information som krävs, du får själv avgöra om du tycker uppfödaren verkar seriös.

Hur vet man om en uppfödare är bra?

Att en uppfödare är registrerad eller varit verksam länge behöver inte vara en garanti för att det är en bra uppfödare som får fram bra råttor. Som köpare måste man själv försöka bedöma om man anser att uppfödaren verkar tillräckligt bra.

Det bästa sättet att bedöma en uppfödare är att fråga så mycket man bara kan om råttorna, deras syskon och föräldrar.

Hur långt bak går stamtavlan?
Hur är/var deras personlighet?
Vad gillar de för mat?
Tycker de om att gosa eller är de mer nyfikna och klättrar omkring?
Vilken rang har/hade de i flocken?
Hur är/var de mot andra flockmedlemar?
Hur reagerar/reagerade de på nya individer i flocken? ungar? äldre?
Hur var de under puberteten?
Hur gamla har de blivit?
Vad har de dött utav?

Titta på hur råttorna bor, hur noga uppfödaren verkar vara med att hålla honor och hannar separerade (för att undvika tjuvparningar).

Verkar uppfödaren ta väldigt många kullar? Då kan det vara si och så med valet av avelsdjur. Fast det kan ju också vara så att uppfödaren har väldigt många bra avelsdjur (men det är mindre sannolikt).

Om uppfödaren avlar på defekter (missbildningar) så som svanslösa råttor eller nakenråttor ska man kanske ta sig en funderare på om man anser att det är rätt eller inte. (Observera att djurskyddslagen säger att det är olagligt att medvetet avla på djur som bär på defekter.)

Ställ också många frågor om råttors skötsel, gärna även sånt som du själv vet svaret på. Om uppfödaren ger konstiga svar som inte stämmer med vad du vet så kan det vara skäl att bli misstänksam.

Likaså kan det vara skäl att vara misstänksam om svaren låter för bra. Man brukar säga att låter det för bra för att vara sant så är det antagligen inte sant, och det gäller även här.

Saker att vara uppmärksam på vid köpet

När du köper en råtta ska den vara minst 5 veckor gammal och helst väga minst 80g. Om du köper en råtta från en registrerad uppfödare kommer råttan väga minst 80g, eftersom uppfödaren annars bryter mot SRS regler. Dock om du köper din råtta från zoobutik så får du nog räkna med att råttan är mindre än vad som är normalt.

Råttor blir könsmogna när de är runt 5-6 veckor gamla, därför ska honor och hanar vara separerade vid senast 5 veckors ålder. Det händer tyvärr rätt ofta att djurbutiker låter dem gå tillsammans längre, med följden att det inte är ovanligt att ens söta lilla råtta plötsligt får ungar!

Det är lätt att se skillnad på könen. Hanar har från ca 5-6 veckors ålder en tydlig pung, ofta oproportionerligt stor i mänskliga mått mätt. Honor har anus nära könet. Är det svårt att se, är råttan sannolikt för liten för att säljas.

Honor eller hanar?

Står du i valet mellan hane och hona? Båda är lika trevliga. Hanarna är oftast lugnare än honorna, även om det inte finns någon skillnad i övrigt i tamhet mellan könen. Honorna luktar lite sötare än hanarna, revirmärker inte lika mycket och tycker om att boa med i princip allt de kan hitta. Hanarna är större.

Råttorna och resten av familjen

När du skaffar råttor skaffar du nya familjemedlemmar, och även om råttor kan tyckas vara små och oansenliga djur kommer deras närvaro att märkas. Det är därför viktigt att du frågar dig själv hur resten av familjen ställer sig till nytillskotten.

Fobi
Är någon i familjen råtträdd kan det bli ett utmärkt tillfälle för denne att träna bort sin fobi, men det måste i så fall alltid ske på den råtträddes initiativ, annars kan fobin lätt bli värre. En skräckslagen person kan dessutom i panik råka skada en råtta som olovligt vill komma fram och hälsa. Ofta är folk inte så rädda för råttor som dom tror och blir ofta överaskade över hur söta och trevliga dom tycker råttorna är, men riktiga fobier kan sitta djupt och är något man alltid ska ta på allvar. Det allra bästa för råttans skull är naturligtvis att komma till ett hem där alla ser den som välkommen.

Allergi
Luras inte av råttans storlek, den producerar tillräckligt med allergener för att framkalla reaktioner för en som är känslig för pälsdjur. Alla gnagare är allergiframkallande, ofta värre än katter och hundar. Även urin och avföring kan framkalla allergiska reaktioner, det påstås till och med vara bland det mest allergiframkallande som finns i djurvärlden. Dock är allergi något väldigt individuellt, och en kattallergiker kan mycket väl tåla råttor, precis som en som är allergisk mot gnagare kan tåla katter. Man ska dock tänka till både en och två gånger innan man skaffar råttor om man eller någon familjemedlem är överkänslig mot pälsdjur. OBS! Ibland ser man att nakna eller nästan pälslösa råttor säljs som "allergivänliga", men detta är bara ett dumt försäljningsargument då pälsen bara är en del av allt en råtta producerar som är allergent. Dessutom innebär pälslösheten onödigt lidande för råttan och avel på pälslösa djur ska inte stödjas.

Andra husdjur
Råttor må älska sällskapet av varandra och av sina människor, men kombinationer med andra sällskapsdjur kan vara mer eller mindre lyckad. I naturen fångar och dödar råttor mindre djur som dom träffar på, och den jaktinstinkten är stark även hos våra tamråttor även om vissa undantag observerats hos en del individer. En kaxig råtta kan få för sig att ge sig på även större gnagare och stressa eller skada dom medans andra större sällskapsdjur å sin sida kan se råttorna som passande bytesdjur, eller stressa råttorna med sin blotta närvaro. Det är dock ingen omöjlighet att skapa en fredlig samexistens mellan råttor och andra djur, men det gäller att vidta stor försiktighet och inte förutsätta att det kommer att fungera, för det finns inga garantier. Läs mer här

Barn
Råttor är relativt barnvänliga djur, dom bits sällan, är relativt tåliga och en tam, trygg råtta låter sig gärna bli hanterad av små människohänder. Att ha ansvar för och sätta sig in i en grupp råttors skötsel och behöv är dock endast något för en vuxen och mogen person. Djur är inga leksaker, råttor inget undantag- även om ett äldre barn mycket väl kan ta god hand om sina skyddslingar så måste huvudansvaret alltid ligga hos föräldern, skulle barnet tröttna eller råttan behöva kostsam veterinärvård är det den vuxne som måste ta över rodret. Det är ett värdefullt privilegium för ett barn att växa upp med djur, det lär barnet empati och ansvar, men det får aldrig gå så långt att djuret används som undervisningsmaterial, om barnet glömmer att mata råttorna eller städa deras bur kan man inte låta djuren lida för att barnet "ska lära sig vad som händer om man brister i ansvar". Råttornas bästa måste gå först. Om det finns småbarn i hemmet måste man vara försiktig så att barnet aldrig lämnas ensamt med råttorna. Även ett snällt barn och en snäll råtta kan i värsta fall hamna i en situation där någondera skadas om dom lämnas obevakade tillsammans.

Unless otherwise stated, the content of this page is licensed under Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 License